Alice Glass starka #metoo-vittnesmål

FullSizeRender 12.jpg

Den kanadensiska artisten Alice Glass hoppade av bandet Crystal Castles 2014. Ett band som fått stora framgångar med hundratusentals fans och miljoner spelningar på Spotify. Stärkt av #metoo berättade Alice Glass nyligen orsaken till varför hon valde att lämna bandet. I ett långt och utelämnande statement på sin hemsida skriver hon om hur bandets andra grundare, som går under artistnamnet Ethan Kath, under alla år misshandlade henne psykiskt och fysiskt, kontrollerade henne och våldtog henne.

Läs hela hennes text här

Det är en fruktansvärt vittnesmål om hur Alice för första gången utsätts när hon bara är 15 år och hur han, tio år äldre, sedan utnyttjar och misshandlar henne under hela deras tid tillsammans. Det hon beskriver om just misshandel och sexuellt utnyttjande gör ont. Men jag kan inte heller släppa det här citatet:

”He called our first single “Alice Practice” and said my vocals were a mic test. He concocted that story and told press it was an “accidental” recording, intentionally diminishing my role in its creation. It was another way of putting me down and preying on my insecurities.”

Jag vill spy. Alice Practice. Så psykopatiska och så rädda är många män i Kaths positioner att de gör så grova saker för att manipulera och förminska. Men det är också ett sätt att bygga en bild, en mur, utåt som finns där för att ge dem kredd och för att – om någonting avslöjas –de ska ha någonting att peka på som höjer dem och sänker den utsatta kvinnan. 

Ytterst handlar det om att de identifierar ett hot som de ser till att kontrollera.

Numera är Alice Glass fri och soloartist. Inte i närheten så framgångsrik som hon var med Crystal Castles. Men hon har gjort sig av med sin förövare och hon har dessutom funnit modet att berätta sanningen om honom. Han har förstås redan stämt henne tillbaka och förnekat allt i Pitchfork. Att peka ut en person och brotten den begått i modern tid, dessutom i ett exiserande och framgångsrikt band är lika unikt som stort och viktigt.

I går såg jag Alice Glass uppträda på den lilla klubben Subterranian i Chicago, under festvalen 30 nights in Chicago. Hennes energi sprutade ut över den packade klubben, till och med jag som varit uppe sedan 06 svensk tid dansade. Och med hennes nya vittnesmål med som färska skavsår blev just ursinnet extremt träffande. Med sig på scen hade hon en trummis och backtracks och allt andades electropunk och DIY. Med rätt samarbeten, låtar och producenter är jag övertygad om att Alice Glass snart kommer stå på väldigt mycket större scener än den här. När hon glimrar till, som i ”Without love” känns hon ostoppbar.

Och så jävla långt i från nån practice i nån snubbjävels band.

Annah Björk